Just nu känns livet lite bättre, men det är väl för att fågelburen varit borta ett tag. Men imorgon är den tillbaka. Blä. Men det är bara att ignorera, göra det man ska och sen gå hem. Jag är så tacksam för allt stöd jag fått av alla runtomkring. Jag blir nästan lite tårögd av att tänka på alla gulliga sms, telefonsamtal o frågor. Tack för att ni finns!
Jag överlever nog detta också ska ni se. Värre motgångar jag har genomlevt.


Jag hittar fler fläckar i hvuudet.. nu är det 5 stycken.. Visserligen är de nya små, men det är ändå läskigt. Tänk om resten trillar av? BLÄ!


Jag ville bara säga att det är lite bättre med mig iaf.
Nu ska jag krya ned i en tom säng. Jimmy jobbar natt, men det går det med. Blir dock lite jobbigt när han åker iväg två veckor på jobb.. Någon som vill komma o sova över o hålla mig sällskap? Ni vet vart jag bor :p

Puss på er!

Just nu känns allt bara päck, helvete och fanskap. Jag är så jävla trött just nu. Min själ går sönder varje morgon när jag öppnar ögonen, mitt hjärta gråter för varje andetag och jag ser allt genom en dimma. Tänk att så många småsaker tillslut blir oss övermäktiga och kväver oss. Det är konstiga tankar som snurrar i huvudet. Det är konstiga känslor som rör sig i kroppen. Det var någon som ville jag skulle söka hjälp, dock är den delen av mitt liv överstökad. Jag vet vart de flesta negativa känslorna och tankarna kommer ifrån. Tyvärr kan jag inte skriva i klarspråk, men "fågelburen" är nog den största anlednignen till att allt är päck o helvete och fanskap just nu. Men fågelburen är borta i två veckor iaf. Något gott. Jag tänker dock inte försöka fjäska för fågelburen. Usch. Men men..
Vad ska man göra? Framtidsångest, förflutenångest, nutidsångest. Det äter upp mig, gnager djupare och djupare för varje dag som går. Det börjar bli ett hål i min själ.
Håret ramlar av igen. Fyra fläckar är det nu.. Ryggen har pajat. Två besök hos naprapat, men smärtan sitter där ännu. Det kanske är sammankopplat med fågelburen också? Jag känner dock att jag förbättrats de senaste året. Jag får även höra av de som räknas att jag faktiskt gjort det. Men det är synd att det inte visas upp för högre krafter. Mycket svammel i bloggen idag. Mycket svammel i livet.
Oh well, kanske jag ska uppsöka en läkare som kan laga mig igen. Det hade varit skönt att kunna få slappna av iaf två veckor,  inte behöva oroa mig för att duga, när jag faktskt vet att jag ÄR bra.. Men.. Äsch, skit samma.

Nu ska jag röja upp här hemma, vika tvätt, städa badrummet, fixa i köket, förbereda inför imorgon. Det ska bli så himla roligt. Det är skönt att ha något att se fram emot. Mina vänner är fortfarande mitt syre, det som gör att jag överlever. Tack igen för att ni finns.
Jag älskar er!

Nu, stök.