Nu har den här virrpannan lyckats lokalisera sig till Öje. Hem till Öje.. Hemma i Öje? Hem. Hemma.. Öje är alltid mitt hemma, men det är inte mitt hem. Förstår ni hur jag menar? Det är här mina rötter finns och det är här jag växt upp. Så det är alltid så att jag åker hem när jag åker hit. Men sen när jag åker tillbaka till Sthlm åker jag åxå hem. Så Öje är mitt hemma, men inte mitt hem. Sthlm är både mitt hem och hemma. Hänger du med? Däremot ska det bli skönt att verkligen tokplugga här uppe. Här finns inga måsten, inga byrolådor att sortera eller tvätt att tvätta. Här man kan fokusera fullt ut. Jag har sån jäkla tur dessutom. Fick skjuts av en väldans bra kusin från Malung. Tack Carina :) Resan gick bra och gissa om jag nästan slagit världsrekord i att sova buss idag! Imorgon blir det att strukturera upp tillvaron lite. Praktisk juridisk metod skall läsas. Och även några frågor från gamla tentor måste svaras på. Sen ska jag fixa lunch till mor och far. Spenatsoppa. Mums! Jag tror jag har hamnat i värsta höststormen. Det blåser ute så det rasslar i fläkten och det låter som om någon står runt husknuten och tjuter. Men lite mysigt är det allt. Bara man kan få upp lite värme här inne så blir det perfa. Men fryser jag för mkt får jag sätta mig i nya badrummet. Där var det minsann varmt och gott. Första delkursen är avklarad i skolan. Jag lyckades flumma ihop till ett B. Jag är mäkta stolt över det faktikst. Födelsedagen har kommit och gått. Världens finaste armband blidde det från Jimmy. Ett pandoraarmband med ett äpple. Tokfint :) Fick även en hel del myspys av flickorna. Tack allihopa ;) Som sagt, denna helgen och fram till torsdag nästa veckan blir det plugg, plugg och plugg. Kanske ett glas vin eller två, en bastu och träffa lite kära släktingar. Det är det som står på schemat. Nu jäklar i min lilla låda ska jag ägna kvällen åt myspys på egen hand. Kaffe, musik, en bit choklad och bara njuta av att inte behöva gå ut i blåsten. puss på er!

.. Måste jag tillåta mig själv vara lite rädd. Trots att alla försäkrar mig om att det kommer bli bra måste jag tillåta mig att bli ledsen. Jag är nog lite rädd just nu.. Ett obehagligt brev kom igår. Med besked man inte vill ha. Det är väl egentligen ingen fara, men det är ändå obehagligt. Det är många som brottas med värre saker, men trots det måste man tillåta sig att känna. Alla problem är problem om man upplever dem som problem.. Eller hur det nu var? Dessutom är det så jäkla jobbigt att behöva lämna ut sitt innersta och mest privata på ett sånt sätt. Men dom är vana. Det är deras jobb. Jag vet det! Men ibland går logiken och känslorna inte riktigt ihop. Google har varit min vän idag. Jag har googlat, läst, blivit lugnare. Men men .Det kommer bli bra. Det måste det. Det kommer bli bra. Men som sagt, känslorna och logiken och försäkran om att det kommer bli bra.. Det går inte alltid ihop.

Jag sitter och kollar på nybyggarna och smågråter för mig själv. Tänker tillbaka på hur jag var när jag var yngra. Om mina föräldrar hade släppt taget om mig, vart hade jag varit då? Jag är så tacksam över att dom aldrig gjorde det. Att dom slogs med näbbar och klor för att jag skulle få det bättre. Det har dom alltid gjort. Mina föräldrar släppte aldrig taget. Men hur är det då för dem där föräldrarna släpper taget? Är det dom trasiga människorna man ser på nybyggarna? Eller som sitter längs med gatorna på väg till skolan? Kommer dom flesta från trasiga hem, med föräldrar som tillslut inte orkar bry sig? Jag kan inte nog uttrycka hur tacksam jag är för att mina föräldrar, trots allt ont, hemskt och elakt jag gjorde, ändå fanns där för mig. Både mot er, mot mig själv och alla andra människor som älskade mig. Mina föräldrar stöttade mig i allt. Det gör de fortfarande. Dom har gett mig en god självkänsla och jag vet att jag duger som jag är. Det är tack vare mina älskade föräldrar som jag är där jag är nu. Jag är gift med en underbar man, jag har en fantastisk familj som altid ställer upp. Mina vänner är superviktiga i mitt liv. Jag har börjat på universitetet och tar varje dag ett steg närmare min dröm. Om jag inte hade haft stödet.. Kanske det hade varit jag som var med i Nybyggarna? När mitt liv har varit som mest kaotiskt.. Har jag ändå haft en känsla av att jag är bra som jag är. Så med det här inlägget vill jag bara säga tack. Tack mamma, för att du alltid tror på mig. Tack pappa, för alla strider du hjälpt mig att ta. Tack för att ni gav mig livet. Jag älskar er!

Nu regnar det igen.. Borde inte regnet ta slut snart? Det har ju inte gjort något annat än regnat, regnat och regnat hela året känns det som. Men men.. Regn ute, regn inne.. Eller neeej.. Glad i hjärtat, glad i sinnet. Jag är faktiskt himla glad. Himlastormande glad till och med. Ska snart sätta igång med nån god middag till mig och mannen i mitt liv. Kanske till och med ska sätta mig och plinka lite på mitt piano senare också. Det är ju ledigt imorgon. Eller, ledigt och ledigt.. Jag tänkte försöka förstå mig på litteraturen lite iaf. Jag måste dock hämta ut böckerna först. :) Men dom har iaf kommit. Nää. Jag ville bara pladdra av mig lite.. Om allt och inget. Som vanligt. puss!

Nu är första delmomentet i kursen avklarat. Jag har nog fixat mina första högskolepoäng. Det är så skönt att det är över. Det har varit några motiga veckor, av anledningar jag inte vill gå in på här. Men nu är det slut. Imorgon börjar juridiken. Det ska bli skönt att komma igång på riktigt. Att få bita tag i något rejält och inte bara ha massa introduktion och larv. Äntligen! Dags att visa vad man går för känns det som. Det kommer nog bli några tuffa veckor, men samtidigt blir det nog väldans lärorikt och nyttigt. Det är nog bra för hvuudet att utmana sig själv lite. Vi får väl se om jag är lika possitivt inställd nästa gång jag skriver här ;) Annars.. Det knallar på. Bröllopsdagen har kommit och gått. Tänk, vilka konstiga människor det finns.. När jag och Jimmy satt och avnjöt en liten fördrink innan maten på den fina restaurangen Engelen, kommer det in en kvinna och en hen i restaurangen. Kvinnan börjar klaga på engelska, att det är för kallt inne i lokalen. Hon är en diva och skall sjunga där kvällen vi var där. Hon vill att servitrisen skall stänga av ventilationen för hennes röst kan ta stryk. Vi får in förrätt.. Supergott! Vi har en riktigt mysig stund. Ett större sällskap på ca 15 personer dyker upp och beställer mat. Stämningen är god och folk pratar, skrattar och skålar. Kvinnan ställer sig på scenen och tillsammans med några musiker drar hon igång. Jag går ut och röker efter varmrätten. När jag kommer tillbaka berättar Jimmy att kvinnan bett det större sällskapet att vara tysta, hon kan inte sjunga annars. Hon sjunger lite jazz. Ganska trevlig musik, men väldigt hög volym. Sällskapet talar fortfarande med varandra. Jag menar.. På restaurang går man väl för att äta och umgås? Kvinnan på scenen skall presentera sina extremt dukitga musiker, men har inte lyckats lära sig deras namn. Ganska respektlöst. Efter en stund blir hon riktigt arg på det stora sällskapet och börjar skrika åt dem att dom skall vara tysta. Bara för att dom inte vet vem hon är betyder inte att hon är känd. Hon skriker även att folk över hela världen betalar pengar för att se henne. Hon säger även "Who the fuck do you think you are?" Hon håller låda rejält. Det stora sällskapet ser allmänt förvirrade ut och himlar med ögonen, men håller tyst en stund så kvinnan på scenen kan fortsätta sin show... Nånstans här blir det väldigt obekväm ställning och vi bestämmer oss för att gå därifrån. Jag menar, man beter sig inte hur som helst. Hon hade en vacker röst men hennes beteende gjorde att allt hon sjöng lät falskt och jäkligt läskigt. Man går väl ändå på restaurang för att umgås, prata och ha trevligt? Inte förväntar man sig att bli utskälld av underhållningen väl? Hade vi gått till en jazzkrog hade vi räknat med musik, men inte på en "vanlig" restaurang. Hennes beteende går nog inte att ursäkta överhuvudtaget. Snacka om respektlöst beteende. Men det gav oss ett gott skratt och vi har även skrattat åt det mååånga gånger efter det. Dock var maten lika god som vanligt och vi fick en riktigt bra bröllopsdag. Nästa år ska jag försöka överraska min underbara make med något speciellt. Men eftersom jag har fantasi som en diskborste, får jag nog börja fundera redan nu ;) Jessica, allra bästa Jessica, har varit här på besök i helgen. Jag har saknat henne så det har gjort ont i mig. Äntligen fick vi umgås lite. Varit en mkt härlig helg med vänner, mat, vin, skratt, gråt, nöjen, pannkakor och kaffe. Jag är väldans nöjd. Dessutom ska jag och söta Sara åka till Ullared igen. "Vårt" vandrarhem är bokat och nu har jag massor att se fram emot igen! Näe.. som rubriken sa.. Nu är det över. Nu kan jag fokusera på mig och på att göra det bästa jag bara kan. Trots turbulens känner jag mig ganska lugn inombords och har en ganska skön känsla i magen. Ikväll bjuds det på rökt makrill, kokt potatis och romsås här hemma. För att fira lite. Imorgon börjar allvaret. Så skönt! Puss på er!