Några tankar om svek.
En kopp kaffe och funderingar över ordet svek. Eller kanske inte orden, snarare meningen med ordet.
Är ett svek alltid en medveten handling eller kan man svika någon omedvetet? Jag vet inte vad som är mest hemskt? Eller är det svek på olika nivåer?
Om en oeftertänksam handling som egentligen kanske inte betyder så mycket för någon, och utan en tanke på att man sviker.. Är det något som man ens då behöver prata om? Och om jag aldrig får veta handlingen, är det fortfarande ett svek? Eller blir det ett svek först när det uppdagas? Jag undrar över vad jag har för ansvar när handlingen kommer upp till ytan, eftersom det är jag som upplever en annan människas handling som ett svek emot mig. Och ett svek mot en vänskap. Och det är ju jag som känner mig sviken. Så då borde kanske ansvaret ligga på mig? Den andra personen kanske inte ens förstår vad jag menar..
Blir mina känslor på riktigt först när det är någon annan som bekräftar dem, eller är det något som alltid finns? Eller får de en annan etikett om jag aldrig tar upp det. Om jag känner mig sviken av en person men aldrig säger det.. Är det då jag som sviker mig själv istället?
Tänk att det ska vara så jävla svårt att prata om saker som gör ont....
Är ett svek alltid en medveten handling eller kan man svika någon omedvetet? Jag vet inte vad som är mest hemskt? Eller är det svek på olika nivåer?
Om en oeftertänksam handling som egentligen kanske inte betyder så mycket för någon, och utan en tanke på att man sviker.. Är det något som man ens då behöver prata om? Och om jag aldrig får veta handlingen, är det fortfarande ett svek? Eller blir det ett svek först när det uppdagas? Jag undrar över vad jag har för ansvar när handlingen kommer upp till ytan, eftersom det är jag som upplever en annan människas handling som ett svek emot mig. Och ett svek mot en vänskap. Och det är ju jag som känner mig sviken. Så då borde kanske ansvaret ligga på mig? Den andra personen kanske inte ens förstår vad jag menar..
Blir mina känslor på riktigt först när det är någon annan som bekräftar dem, eller är det något som alltid finns? Eller får de en annan etikett om jag aldrig tar upp det. Om jag känner mig sviken av en person men aldrig säger det.. Är det då jag som sviker mig själv istället?
Tänk att det ska vara så jävla svårt att prata om saker som gör ont....
Kommentarer
Trackback
