Det här är värt att dö för. Jag tror mitt hjärta blöder...
Rubriken har absolut inget med innehållet att göra. Det är bara en bra textrad i en bra låt.
Tänk att saker jag tagit för sanningar i hela mitt liv inte riktigt är så sant som jag trott.
När det jag lutat mig mot, vilat mig mot.. Det jag funnit stöd och trygghet hos.. Inte är så stabilt och tryggt.
Personer man trodde sig känna, bleknar när det verkligen gäller, när man behöver någon att hålla i handen när det blåser, eller någon som bara lyssnar på en när man behöver ösa ur sig.
När man istället håller tyst, biter ihop och ler. Istället för att lyfta luren och ösa ur sig..
När det som varit så lätt och självklart egentligen bara förknippas med en känsla i magen av avstånd,
en distans som jag fan aldrig tidigare känt. ALDRIG. Det är svårt. Mörkt, tyst..
Att känna hur tårarna rullar ned för kinderna när det är så tyst. När känslan nästan kväver mig och jag inte
vågar sätta ord på den. Jag vill inte sätta ord på känslan, för då blir den för stark, för mäktig och för skrämmande.
Jag får knipa käft för säkerhets skull. För det som rör sig i mina tankar kommer aldrig komma ut.
Vissa saker krackelerar. Hörnen slipas ned.. Fasader rämnar.. Men inte min. Inte. Inte. Inte.
Jag började med textraden ur Mitt hjärta blöder.. Och sa att det inte har med mitt inlägg att göra.. Men nu när jag fått skriva ner några rader av tankar.. Inser jag att det är ju fan precis så det känns. Att mitt hjärta blöder.. Och det är värt att dö för..
So long, Suckers! (Lovers, Fuckers, Ppl, Dogs, Cats, Grls, Boys) eller vad du nu tycker passar!
UPDATE
Efter lite funderingar inser jag.. att det handlar nog inte om att saker och människor förändras..
Det är JAG som förändras, växer, utvecklas. Jag tror inte på alla tomma ord längre utan vill ha sanning och substans i dem. Jag vet att jag är på väg till en bra plats. Till den plats i livet där jag verkligen vill vara. Med min älskade man, mina fina vänner, min familj och med en hejdundrande fart framåt! Puss!
Tänk att saker jag tagit för sanningar i hela mitt liv inte riktigt är så sant som jag trott.
När det jag lutat mig mot, vilat mig mot.. Det jag funnit stöd och trygghet hos.. Inte är så stabilt och tryggt.
Personer man trodde sig känna, bleknar när det verkligen gäller, när man behöver någon att hålla i handen när det blåser, eller någon som bara lyssnar på en när man behöver ösa ur sig.
När man istället håller tyst, biter ihop och ler. Istället för att lyfta luren och ösa ur sig..
När det som varit så lätt och självklart egentligen bara förknippas med en känsla i magen av avstånd,
en distans som jag fan aldrig tidigare känt. ALDRIG. Det är svårt. Mörkt, tyst..
Att känna hur tårarna rullar ned för kinderna när det är så tyst. När känslan nästan kväver mig och jag inte
vågar sätta ord på den. Jag vill inte sätta ord på känslan, för då blir den för stark, för mäktig och för skrämmande.
Jag får knipa käft för säkerhets skull. För det som rör sig i mina tankar kommer aldrig komma ut.
Vissa saker krackelerar. Hörnen slipas ned.. Fasader rämnar.. Men inte min. Inte. Inte. Inte.
Jag började med textraden ur Mitt hjärta blöder.. Och sa att det inte har med mitt inlägg att göra.. Men nu när jag fått skriva ner några rader av tankar.. Inser jag att det är ju fan precis så det känns. Att mitt hjärta blöder.. Och det är värt att dö för..
So long, Suckers! (Lovers, Fuckers, Ppl, Dogs, Cats, Grls, Boys) eller vad du nu tycker passar!
UPDATE
Efter lite funderingar inser jag.. att det handlar nog inte om att saker och människor förändras..
Det är JAG som förändras, växer, utvecklas. Jag tror inte på alla tomma ord längre utan vill ha sanning och substans i dem. Jag vet att jag är på väg till en bra plats. Till den plats i livet där jag verkligen vill vara. Med min älskade man, mina fina vänner, min familj och med en hejdundrande fart framåt! Puss!
Trackback